Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.
Friday, February 17, 2012
Tomas Tranströmer - Madrigal
Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.
Wednesday, January 25, 2012
Tomas Tranströmer - En Vinternatt
Stormen sätter sin mun till huset
och blåser för att få ton.
Jag sover oroligt, vänder mig, läser
blundande stormens text.
Men barnets ögon är stora i mörkret
och stormen den gnyr för barnet.
Båda tycker om lampor som svänger.
Båda är halvvägs mot språket.
Stormen har barnsliga händer och vingar.
Karavanen skenar mot Lappland.
Och huset känner sin stjärnbild av spikar
som håIler väggarna samman.
Natten är stilla över vårt golv
(där alIa förklingade steg
vilar som sjunkna löv i en damm)
men därute är natten vild!
Över världen går en mer allvarlig storm.
Den sätter sin mun till vår själ
och blåser för att få ton. Vi räds
att stormen blåser oss tomma.
Tuesday, January 17, 2012
Sister Socrates
So I’m still running
from your lips
as I was running
from your hands.
I’ve lost the poem
about that night.
I still got the May,
the heat, and the concrete.
Tuesday, January 3, 2012
Wanda Jackson - Rip It Up
"Don't care if I spend my dollar
'cause tonight I'm gonna be one happy soul."
Kurt Vonnegut - Galápagos
There was still plenty of food and fuel and so on for all the human beings on the planet, as numerous as they had become, but millions upon millions of them had begun to starve to death now. The healthiest of them could go without food for only about forty days, and then death would come.
And this famine was as purely a product of oversize brains as Beethoven's Ninth Symphony.
It was all in people's heads. People had simply changed their opinions of paper wealth, but, for all practical purposes, the planet might as well have been knocked out of orbit by a meteor the size of Luxembourg.
Subscribe to:
Posts (Atom)